Mörker

2 Kommentarer

1. Evert den 11 maj 2023 kl 18:39

   Tusen tack för att du skrev.alltid trevligt med andras synvinkel på ens text . det värmde mitt♥️.Evert

   
   
   
2. PÄR WIDMARK den 10 apr 2023 kl 21:48

   Den var nästan för mycket. Jag känner oändlig sorg för diktaren, för min egen sorg som speglas exakt i dikten. Men som nästan får mig att skämmas. Jag har utkämpat krig mot mig själv, mot min familj, mot svikande polare, understundom med flickvänner och kanske i synnerhet mot samhället i form av den s k ”vård-och-omsorgen”.

   Min kropp, om man ser mig, inte som Gud skapat mig utan som JAG skapat mig, fast utan att på något sätt ”fuska till mig”, så ser jag ut som en grav krigsinvalid. Sådant självhat kan tryckas ner i en så att man åsamkar sig svåra skador i vuxen ålder.

   Men aldrig, aldrig att jag skulle kunna föreställa mig att befinna sig i krig. Jag tror jag skulle göra på mig av skräck redan vid inkallelsen. Jag har mött döden många gånger, i sjukdomar och ”självmant”, om man kan utrycka det så. Men min älskade kloka moster brukade ofta säga: Ja men du har ju i alla fall inte DÖDAT någon. Det har hon rätt i. Om jag har gjort det passivt kommer jag aldrig att få veta, om jag inte blir upplyst hinsides.

   Men att vara fullt medveten om att man har släckt en annan människas liv, en ung man, en ung kvinna, vem som helst som har haft planer, drömmar inför ett långt och lyckosamt liv. Observera, nu påstår jag inte att poeten ovan dödat någon. Jag tror inte det framgick. Men ändå, det är ju hart när meningen med att försvara eller invadera ett land.

   Dånet, bullret, skotten. Blodet. Stympningar.
   Ja, jag förstår att man avundas sina dödade kamrater då.

   ”Bara mer smärta… ”
   ”Tror att jag helt enkelt.. ”. Etcetera
   Rader som jag, en fysiskt normalt genomfeg varelse (förutom när jag pressas för hårt) tänkt en miljon ggr – för att använda en måhända gammal klyscha. Stark dikt, starkt att våga skriva den.